2 dagar med familjen

Nu ligger jag här i mörkret efter 2 hektiska men härliga dagar med familjen.

Gårdagen bjöd på en härlig tid på stranden följt av lek och middag med vänner som bor på ön.

Blev ganska sent i säng 2 dagar i rad så idag va jag lite slut i kropp och knopp. Kl 23 är jag inte van att sova längre.

Hotellet är fantastiskt och bjuder på allt vi kan önska oss. Det är perfekt för familjer som oss som bara behöver lugn och ro.

Idag va det dock inte lika skönt. Blåsten på 9 s/m gjorde att det va för kallt för att vara ute så vi begav oss till Malta National aquarium istället.

Sedan avslutade vi kvällen i sviten med Roomservice till oss vuxna medan barnen njöt av Swedish meetballs.

Så slut är jag så efter detta korta inlägg ska jag nu sova så jag orkar vakna när barnen går upp 😏

På väg till Malta

Efter en ganska lugn morgon blev resan till flyget en kamp. Efter halva vägen insåg jag att jag glömt mina mediciner hemma. Som vanligt tänkte jag på alla andra och glömde mig själv.

I baksätet fick Lars snabbt ta reda var närmaste apotek låg så jag kunde hämta ut mina recept. In till Nyköping for vi och sen till Skavsta.

Kom i tid men missade maten så barnen åt chips till middag. Inte det bästa men som tur va är det en engångsföreteelse.

Flygresan gick bra. Blev en del brus och nu dagen efter brusar det fortfarande i huvet. Jag är ju så sjukt ljudkänslig. Huvudsaken va att barnen skötte sig exemplariskt 😎

Väl framme möttes vi av en upgrade av rum och fick en större svit än vi bokat 🌞 tack för den.

2 sovrum, 2 badrum, kök och vardagsrum 😎 perfekt för vår lilla familj.

Efter en middag på rummet la vi oss sent vid 23 tiden trots att Oliver direkt ville till stranden 😊

Faila på att ta det lugnt

Jaha det här med att ta det lugnt är livsviktigt men inte min grej 😏

Klockan är nu halv 11 och jag insåg just att jag redan har bakat bröd, plockat undan, tvättat 2 maskiner, tränat, tagit emot leverans av mat och diskat. Samtidigt som jag gjort de sakerna har jag sövt barn och pluggat 🤔

Undra vad läkarna skulle säga om det? Inte vet jag eftersom att jag inte har någon läkare just nu i min jakt på någon som kan ge mig en vårdplan anpassad till en småbarnsmamma.

Huvudvärk gånger 100

Barnen har varit fantastiska idag. Jag och Oliver va och hälsade på hos en kompis mamma på förmiddagen. Supertrevligt med fika och lite prat medan Oliver lekte för fullt 🙂

Sen åkte vi och shoppade sommarskor till honom och William. Oliver fick välja själv så det blev blinkande skor för hela slanten haha. Så nöjda blev dem båda.

Efter det hade vi en stund hemma med sovande barn, en promenad och lek ute. Det är såna här dagar man vill ha på söndagar.

Synd bara att jag haft konstant huvudvärk hela dagen. Så jobbigt när det känns som att ögonen ska poppa ut ur huvet och ingenting hjälper.

Inte för att jag gjorde så mycket för att bli av med det men jag försökte iallafall vila 1 timme på eftermiddagen utan resultat 😐

Jaja hoppas det är bättre i huvudet i morgon. God natt 🌞

Ett citat som satte sig

En vän som även hon har Utmattningsdepression skrev följande citat i sin blogg: ”Utmattningsdepression är en vansinnigt orättvis sjukdom och den drabbar människor som verkligen anstränger sig sitt yttersta för att göra sitt allra bästa.

Känns lite som att det är så. Man jobbar ju och sliter för att man vill vara duktig, snäll och göra sitt bästa.

Är ju lite det som är problemet. Man liksom sliter till man kollapsar fast man någonstans långt inne börjar inse att man har gränser. För mig blir det dock lätt så att jag inser att gränsen är nådd när jag redan sedan länge passerat den.

Något som jag verkligen försöker lära mig att känna är just var den där gränsen går. När huvet och kroppen börjar värka och all ork är borta då har det gått för långt men det är tyvärr ofta där jag säger stop. När man är så psykiskt trött att det visar sig med fysiska besvär.

Ja och det är väll just därför jag hamnat här.

Just nu är jag fortfarande lite i acceptansfasen. Att acceptera att man är sjuk är ju ganska svårt men jag är nästan helt där. Tror jag iallafall 🙂

Hoppas Naprapaten kan hjälpa

Mot denna smärta jag får i ryggen så fort jag ligger på rygg, bär, går, tränar… Ja hela tiden.

Känner att jag måste ta tag i kroppens smärtor innan jag kan börja läka hjärnan. Inte lätt att läka den om jag måste tvinga bort smärta ur mitt medvetande.

Men nu har jag tagit hjälp, fått första behandlingen, övningar och reda på vad jag ska träna för att det ska bli bättre. Övningar 2 gånger om dagen, coreträning och stretching är det som gäller till torsdag då nästa behandling äger rum 🙂

Håll tummarna för mig 🙂

Det här med minnesförlust

Alltså det värsta med min nya sjukdom är att jag inte minns något alls. Så himla jobbigt.

Tex när jag var på BVC så frågade vår nya sköterska (gud vet vad hon hette) om Gabriels personnummer och jag började svara men stoppade mig snabbt. Från att ha haft sifferminne har jag nu inte ens kolla på vilket år min 8 månader gamla son är född???

Ne det är rätt. Just nu vet jag ju att det är år 2018 och att han föddes förra året dvs 2017 men hos BVC försvann denna kunskap helt.

Ett annat exempel som uppstår ganska ofta är att jag går från matbordet till köket för att hämta något och när jag kommer fram har jag glömt bort vad det var. Sååå frustrerande.

Inte nog med det så minns jag aldrig saker som inte står i vår kalender och även om de står där så kan jag ju ha glömt det 5 min efter att jag läst den.

Detta är något som tar på mina krafter för jag bli så less på mig själv och så frustrerad över att jag hamnat i den här situationen. Men det är bara att gilla läget och hoppas jag kan hitta ett sätt att återhämta mig 😏

Utmattningsdepression

För drygt 2 månader sen åkte jag in akut för att träffa läkare. Mitt huvud höll på att sprängas och mitt ansikte ryckte och tickade på vänster sida. Det tog mig 5 minuter att komma in, fick träffa sköterskor och läkare som konstaterade att det inte var några fysiska fel på mig.

Läkaren remitterade mig dock till en sjukgymnast för att se om jag hade spänningshuvudvärk eller liknande. Men icke. När sjukgymnasten samma eftermiddag kände på min kropp konstaterade han att jag inte hade såna spänningar men att jag istället va så spänd i kroppen att han förr trodde det var stress???

Va tänkte jag och berättade för Lars som tyckte det lät troligt och kontaktade en psykolog åt mig. Själv kunde jag inte förstå hur det skulle gå ihop men till psykologen gick jag ändå.

Om besöken hos henne kan ni läsa i andra inlägg jag gjort tidigare.

Iallafall så sista besöket hos henne för 2 veckor sen (tror jag) gav mig en diagnos: Utmattningssyndrom med depression.

Själv har jag haft svårt att förstå att det kan vara så men hon har förklarat för mig att 3 svåra graviditeter (2 under mammaledighet) hårt jobb tidigare, jobb nu och studier samt 3 små barn med mera är en process som lett till detta.

Jaha tänkte jag och har inte riktigt kunnat acceptera att jag är den som detta händer. Men det har det gjort.

Under påsken hade vi vänner på besök varav kvinnan också har råkat ut för denna sjukdom och gud ska veta att det var en ögonöppnare att få träffa någon annan som är sjuk och förstår hur jag mår. Att förklara för någon som inte förstår är frustrerande och får en att känna sig ensam som få.

Men nu känner jag mig stärkt. Jag kan acceptera att jag är sjuk och nu känner jag att jag kan ta tag i en återhämtning. Att bli frisk är målet och förändringar måste ske.

Förskoleångest

I dagsläget är det tyvärr fullt på alla förskolor och snart ska vi välja till Gabriel. Det känns ju normalt enkelt eftersom att det finns något så fiffigt som heter syskonförtur.

Men nu är det inte så lätt för oss. Vi har nämligen sökt om flytt för O och W men ännu inte fått de platserna. Så nu är frågan. Ska vi ansöka för Gabriel på nya eller gamla förskolan?

Jag vill inte söka till nya och så får inte O och W plats där, då delas barnen. Jag vill heller inte söka till gamla för att sedan flytta alla efter nån månad.

Jag tror dock det bästa alternativet med tanke på att det är så fullt är att inte flytta barnen till förskola här där vi bor utan låta alla gå på gamla för att veta säkert att Gabriel får plats med sina bröder. Det är viktigare än att ha dem placerade nära.

När man som jag har Utmattningsdepression så är det inte lätt när man står inför såna här hemska beslut som är viktiga för barnen. Man vill ju att de ska få det bästa men shit va det kan vara svårt.

Börjat få ordning på altanen

Igår och i söndags va det full fart på mig. Efter ett dygn på SPA kände jag nya krafter.

Började med altanen i 8 graders värme. Så skönt.

Köpte högtryckstvätt med altantvätt och lövblås/sug.

Började med att blåsa av hela altanen för att sedan tvätta den från tak till golv 😀 älskar när allt är fräscht även om det tar lite tid.

När det va rent va det dags att lägg ut mattor och möblera lite fint 😀 så härligt.

Nu fattas bara en soffgrupp att hänga i och lite mer vårväder förstås.