Jessicas berättelser

..har makten säger man och det har det på ett sätt men på ett annat inte. Man är lyckligare med pengar men inte lyckligast i världen kanske. Det som jag tänker på med pengar som jag inte kan skriva så mycket om här egentligen är när det ligger saker bakom en som man blir påmind om.. saker som andra ska ansvara för men som de inte sköter.
Blir ibland irriterad. Jag har det verkligen så bra med ekonomi, kärlek och ja allt man kan tänka sig faktiskt och nä då kommer det saker som man egentligen inte har att göra med som poppar upp hos en som man får ringa och lösa. Herregud jag har tusen råd till människor vad som gäller ekonomi. Jag har inte varit någon super god ekonom själv, men jag vet hur det är att hamna på lite fel köl och hur man tänker och hur man kan ta sig ur det med nödlösningar för stunden… Har lämnat det bakom mig helt men tydligen blir man påmind ibland över saker som man inte skulle gjort och vad man inte ska göra i framtiden..
Så idag har jag varit duktig och ringt runt lite, jag hatar verkligen det.. Jag har till och med tagit in posten själv..haha.
Längtar till fredag och lördag….

Jag ska ju då opereras om typ 2½ vecka. Det kan kännas som att detta ligger väldigt nära men det känns så långt borta. Jag är just nu hemma från jobb och känner mig både värdelös och så har jag ont. Jag har ont från och till kan man säga och när det onda tilltar eller försvinner är svårt att veta.Jag har tabletter som jag får ta två gånger om dagen. Har jag då tagit en så är det inte så lätt och avgöra när man ska ta den andra, för man vet aldrig när det blir värre eller inte. Det är som en ond cirkel just nu. Jag vet inte i heller om jag kan komma till jobb i morgon för jag vet inte m jag vaknar i natt och har jätteont och tar jag då en tablett så blir jag rätt dåsig. Jag har haft med mig tabletter som jag har fått ta på jobb och har då blivit rätt trött på eftermiddagen. Ovissheten om jag ska få ont om jag äter eller inte är också jättejobbig. Jag känner mig jobbig för alla andra och jag önskade att någon kunde säga till mig vad jag ska göra bara så att alla blir nöjda och att jag får det bättre. Idag fick jag lite nog över min situation och ringde till läkarstationen och har fått en tid till i morgon.
Om jag ska vara ärlig så har jag ont varje dag men det säger jag inte för jag är bara jobbig. Jag vill knappt säga det till min sambo då jag känner mig som en gammal tablettätande tant som sitter i soffan och berättar vad alla andra ska göra, eftersom jag är så trött och har ont. Men visst jag klarar det mesta. Jag kan nog åka och handla kanske och jag kan gå en promenad, men orkar inte jobba med ont i magen och utan energi. Så nu har jag gnällt för det är så tråkigt att gnälla för en massa människor, men bloggen kan ju inte säga något tillbaka vilket är skönt kanske. Så nu sitter jag här på eftermiddagen och vet inte om jag kommer i morgon eller inte, vet inte vad jag ska ringa och säga och vet inte vad jag ska göra? Det känns som om jag stänger av eftersom jag inte själv kan känna efter för jag vet inte? Har ingen kontroll, vet inte vad jag ska göra, säga eller vad jag orkar med… Har tappat kontrollen på min sjukdom liksom och vad gör man då?
Blir ganska deppig av det också och nere..( är väl typ samma sak), kan inte vara glad liksom, det glada går inte igenom det deppiga hur jag än försöker. Energin är liksom slut..
Jag hoppas den där läkaren har svar. Puss och kram

.. tänker jag mycket på det som har varit och har ibland svårt att förstå att saker har ändrats. Hur ska jag förstå att det dåliga kanske ändå inte alltid händer mig? När ska jag förstå att det inte är farligt att öppna posten? Har tänkt mycket hur det var för ett år sedan. Jag har börjat skriva en bok om det. Den ska heta ” Ensamstående och luspank”. Det är ironiskt ibland hur det kan komma in människor i ens liv som bara gör så att allting blir så mycket bättre och när du är inne i det som är bra så förstår du ändå inte hur det kunde bli så. När man stod inför något annat från början. När hela familjebilden och allting i livet tar en avfart som är motsatsen till något annat.
Jag har ibland svårt att förstå det fortfarande. Från att försökt få alla att tro att allting är så fantastiskt bra, till att verkligen vara det i verkligheten också. Att varje dag få kramar och ömma ord när man själv tycker att det känns jobbigt. Att få någon istället att se saker från en annan sida än mig. Att någon orkar med att man är sur typ hela tiden och ibland inte orkar någonting. När jag inte orkar behöver jag inte göra så mycket.
För ett år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut. Det blev till slut liksom ironi på livet. Livet är liksom inte jobb och allt det andra utan att må bra. Det är bara ett plus i kanten om man har allt det andra. Kan minnas hur jag satt på balkongen och hade en klump i magen.. Varje dag, men jag satt där iallafall, balkongen var det bästa jag visste.
Nu har jag allting. Fått fast jobb, har flyttat till en underbar by och har världens bästa sambo som är där för mig alltid i vått och torrt. Fast jag har det där så kan jag bli sur över orättvisa brev som kommer ner i brevlådan där jag ska behöva redovisa saker till skatteverket…Kan oxå bli irriterad på annat orättvist.
Jag kan oxå bli irriterad för annat. Just nu äter jag medicin som verkar ha någon inverkan ännu mer på detta. Men efter jag har opererat bort den där gallstenen så är det nog perfekt.

.. fast inte lika mycket. Har fullt upp hela tiden förstår inte var tiden tar vägen?? För ngn vecka sedan så var min sambo rätt säker på att han som står utanför systemet och säljer tidningar ( hemlösas tidning) stod utanför Hemköp i Laröd och idag fick jag det bekräftat, han var verkligen där. Han är ihärdig och säger samma sak.. Det är inget fel men jag känner mig faktiskt förföljd…
Varför är han där jag är hela tiden? Vet han var jag bor.. snart står han väl utanför huset.. köpa tidning? Hemlösas nummer… Undra om han känner igen mig på riktigt ? Jag vet ju vem han är iallafall. Han kanske tror jag förföljer honom?
Har börjat springa dessutom, vad det nu ska vara bra för men det är nog till någon nytta…? Kommer starta en blogg om enbart mitt springande om hur det går och sådär.. Typ när jag klarar att springa min superkorta runda utan att stanna och sådär…
Får väl se om ngn kommer läsa.. Jag kommer göra det iallafall för att kunna se tillbaka och se om det blev ngt framsteg. Typ vissa skuttar ju rundor fem sex km medan jag kämpar med en och en halv…
Puss och kram