att inte skriva på min blogg….
Eller skriva men inte om vad som helst tydligen..
Jag kan ju säga till dem som läser min blogg av egen fri vilja att det är såhär livet är. Min blogg är min vägg där jag skriver av mig när jag är glad, arg, ledsen, kär, när ngt roligt har hänt eller som sagt om något tråkigt har hänt. Man läser av egen fri vilja och jag har startat den av egen fri vilja.
Jag har jobbiga dagar, mindre jobbiga, glada dagar, spralliga dagar och dagar när jag bara vill lägga mig i sängen och vakna i morgon, vilket är ganska normalt
( tror jag iallafall).
Jag trivs på mitt jobb, men vissa dagar är jobbigare precis som på vilket jobb som helst. Man kan ha jättemycket en vecka och en massa vikarier, barn och saker som ska göras.. precis som på kontoret, men med människor..
Barnen på jobb kommer alltid först och det stressiga visar man ju aldrig för dem, utan det försvinner in i hjärnan och sedan kan jag faktiskt kanske skriva att min dag var lite jobbig, men att det kommer en bättre i morgon.
När jag kommer hem är lägenheten tom eller så har jag ett barn.. Har ingen vuxen som möter mig och som jag kan prata med om min dag vad det än gäller.. så ja jag skriver lite beklagligt här…
Jag skriver också om när jag älskar allt och om roliga saker som händer. Jag älskar mitt jobb och nu när man är ensam så är det det bästa som finns, att just vara på jobbet.
Om andra har bekymmer över mig så ha inte det.. det är inte så farligt som det kan tolkas ibland.. Jag har ju allt man kan drömma om egentligen..
En familj ( utan man eller så men ändå), ett underbart jobb, ett ganska hyfsat roligt liv..Faktiskt så får man tolka det jag skriver själv och jag lovar det är aldrig så farligt som det låter, kan vara lite överdramatisk ibland…
Men om man inte har ngn här att prata med så blir det ju bloggen.. fria tankar…
sedan är jag en romantiker och tycker att kärlek och livscitat är det bästa som finns.. talande bilder av olika slag som får en att tänka till lite..
Livet är kort och man vill ju göra det bästa av det. Det är bara så…..
Hoppas alla förstår mig och de som läser kan ju faktiskt själva förstå att det inte är så farligt. Jag kan ju då förstå de som inte känner mig som kanske kan undra.. Vill verkligen inte lägga ner min blogg.. då har jag inget som jag tycker är roligt….
Kram på er och ni som läser…
